Hantera frustration

 

När du blir hindrad från att förverkliga dina idéer eller att utföra din arbetsuppgift kan du bli frustrerad. Din chef har bestämt sagt nej ditt förslag. Du har länge argumenterat för vikten att tillhöra en mindre arbetsgrupp, där medlemmarna kan utbyta erfarenheter och skapa idéer. Du har inte fått gehör för förslaget utan man har gått på en annan linje, där man skapat större arbetslag.

 

Använd kraften i frustrationen och ilskan

Ett sätt att reagera är att blir arg. Du blir förbannad över att ledningen inte inser poängen med mindre arbetsgrupper. Du funderar på om detta verkligen är en arbetsplats för dig. Motivationen och intresset för jobbet sjunker. Tillåt dig att känna ilskan och frustrationen fullt ut inom dig. Den behöver få finnas, för att du i nästa steg ska hitta ett konstruktivt sätt att förhålla dig till känslorna.

Känslorna kan vara jobbiga att uppleva, men så länge du inte agerar ut dem är de ofarliga. Andra steget är att ta fantasin till hjälp. Tillåt dig att leva ut all din ilska och besvikelse inom dig eller ägna dig åt en uttröttande aktivitet som innebandy. Det viktiga är att du är i kontakt med dina känslor och inte stänger av dem. Att på detta sätt avgifta sig från frustration är mycket viktigt för att behålla hälsan.

Fördelen med denna reaktion är att det finns energi i ilskan. Den kan du dra nytta, ett konstruktivt sätt är att rikta energin mot någon annan fråga som du tycker är viktig. Du kan också minska dina egna krav på arbetsplatsen och tänka att du genom ditt försöka att påverka i alla fall har ökat de andras medvetande om vikten av att tillhöra en mindre grupp. Du stärker ”det lilla” som kan bidra till förändring på sikt. Du kan också försöka skilja på när du är i roll och person. Du har försökt att påverka utifrån din roll, det du ser skulle vara bäst för organisationen. Att man inte går på din linje är inte personlig kritik mot dig. Lyckas du med det, har du större möjligheter att förhålla dig professionellt.

 

Stänger du av ilskan är du illa ute

Lyckas du inte bearbeta känslan av ilska utan stänger av dina känslor kan det bli skadligt för dig även om det kanske hjälper för stunden. Vi behöver våra känslor, de hjälper oss att orientera oss i situationer och upptäcka fara. Stänger vi av känslorna blockerar vi en viktig informationskanal som behövs för att kunna läsa av vad som sker i omgivningen och veta vad vi själva vill.

Du har kommit med ett flertal olika förbättringsförslag men att ledningen avvisat flertalet. Frustrationen byggs nu på. Nu handlar det om känslan att inte bli lyssna på eller bli tagen på allvar. Du upplever att det jobb du gör inte värdesätts. Det är en djup och smärtsam upplevelse, speciellt om du har valt ett jobb där du verkligen vill bidra och vara andra människor till hjälp.

Du ger upp förslagen. Du orkar inte längre lägga ner någon energi på att det ska bli riktigt bra. Du gör det du ska på jobbet men arbetsglädjen har försvunnit och motivationen att göra det lilla extra finns inte mer. Den viktiga länken till det som känns meningsfullt med jobbet börjar tunnas ut.

I värsta fall startar en process där du börjar nedvärderande dig själv. Att du och dina kollegor inte får någon uppskattning för de jobb som görs. Du börjar tänka:

  • Våra förslag duger inte – man kommenterar de inte ens.
  • Jag är inte rätt person för det här jobbet.
  • Det bästa är att låta bli att tänka – bara göra det jag blir tillsagd
  • Vi trodde att det vi gjorde spelade någon roll
  • Vem ska se det vi gör, ingen bryr sig

Risken är att ni fastnar i dessa tankar och att de förstärks i gruppen. Det kan finnas en risk att man då heller inte ser möjligheter att påverka eller tänka konstruktiv. Man trillar in i en nedåtgående spiral och förstärker det negativa.

Nedvärderandet kan också bli ett försvar mot att känna en ännu djupare besvikelse. Det leder till slut till en slags inre tomhet. Som i sin tur leder till undfallenhet och lydighet. Man bara gör, vilket inte gynnar uppgiften och du mår allt sämre. Tillslut intar du ett konstant underläge. Du har inte ens kraft att ta sig ur situationen – man ser inga andra möjligheter än att köra på. Risken finns att du blir deprimerad, och utbränd.

Har det gått så här långt, hjälper det inte att peppa och försöka stödja genom glada tillrop. Här behövs ofta professionellt hjälp där första steget är att få personen medveten om sin egen nedbrytande process. Det som kan hjälpa här är seriös lyssnande och speglande.