Är en organisation ett uttryck för människans egen utveckling?

En gestaltning av sättet att tänka och relatera till varandra. Det vi skapar i det yttre blir det en spegelbild av oss själva? Vad behöver vi då förstå om oss själva och de organisationer vi skapar?

Människor är komplexa. Det finns inga enkla lösningar eller beslut.

Vi har olika behov, som drar åt olika håll, samtidigt. Det är ett faktum och ett livsvillkor.

Det innebär att vi ständigt är i en process av överväganden, medvetna och omedvetna. Vad är det som tar överhanden och blir styrande i en organisation? Är det våra egna behov eller är det organisationens syfte och mål? Är det ”både och” hur hanterar vi den balansen?

Dessa dilemman skiljer sig fundamentalt från definitionen av ett problem, vilket har en lösning. Ett dilemma har ingen lösning utan kan bara hanteras på en mängd olika sätt med medföljande konsekvenser. Positiva och negativa.

Hur vi arbetar med våra inre dilemman kommer också att avspegla sig i hur vi agerar i organisationen. Att arbeta tillsamman med våra dilemman kanske är en av det störst utvecklingspotentialerna i en organisation? Vad behöver vi göra för att ta tillvara och lära oss om dilemman inom mig, inom min arbetsgrupp och inom det större systemet?

 

 

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras Obligatoriska fält är märkta med *